| Om man vill undersöka de krafter som berg-och-dalbaneåkare utsätts för bör man helst göra mätningar i tre ledder: längs med färdriktningen, och vinkelrätt i horisontell resp. vertikal ledd. I våra försök gjordes bara mätningar i två riktningar -- och vi glömde i vanlig ordning skriva upp hur accelerometrarna var riktade.
Vi gjorde två mätningar, med olika uppsättning accelerometrar och vid två olika åkturer. Figuren nedan visar rådata
från de båda mätserierna. Inga av accelerometrarna var ordentligt nollställda, så avläsningar längs accelerationsaxeln ger bara relativa värden. Avläsningarna gjordes med frekvensen 25 Hz, vilket svarar mot 0,04 sekunder mellan samplingar. De flesta svängarna i banan gav inte accelerationer större än 1 g, medan enstaka extrema värden är 1,5-2 g, eller ännu större.
|
|
|||||||
Som du ser verkar accelerometrarna i mätserie 1 vara precis motriktade de som användes i serie 2. I bilden nedan har graferna spegelvänts så att de ligger åt samma håll. Graferna i de båda försöken har också plockats isär och sorterats om, så att man lättare ska kunna jämföra dem.
Graferna är mycket brusiga, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom vagnarna kör ganska ryckigt i banan. Det går att se några tydliga toppar där det antagligen skrikits en hel del (kanske vi borde komplettera med en ljudupptagning nästa år?). Eftersom vi inte har en karta över Jetline är det svårt att veta exakt vad som har hänt var. Nästa år vore det bra om vi filmade vagnens färd genom banan, antingen från vagnen (om kameran kan monteras tillräckligt fast), eller utifrån. Detta bör kompletteras med en detaljerad karta över banan. Bra vore också att komplettera med en tredje accelerometer -- och hålla koll på vilka givare som mäter vad, som vanligt.
| ||||||||