Karin Carlsson tittar närmare på prylar i en ny bok, Kvinnosaker, där hon genom dem skriver svenska kvinnors historia, från 1900 till i dag. Boken ges ut av Bonnier Fakta i samarbete med Stockholms kvinnohistoriska.
Boken handlar om 50 föremål som på ett eller annat sätt har påverkat kvinnors vardag och möjlighet till ett mer självständigt liv. Engångsbindan, vattenledningen, hushållspapper och röstkort är alla saker som på ett eller annat vis har påverkat kvinnans ställning i samhället.
Hur kom du in på det här ämnet?
– För den här boken fick jag en förfrågan av Bonnier fakta och Stockholms Kvinnohistoriska museum. Det landade mitt i prick för mig. Jag har arbetat med genus länge och de senaste åren har jag hållit på med materialitetsstudier i ett projekt som heter ”Bekönade rum” tillsammans med Stadsmuseet. Jag har länge varit intresserad av det materiella – vad det materiella kan berätta för oss, hur det förändras över tid och hur det påverkar oss som individer.
Varför är det här viktigt?
– Sedan 1970-talet har ”kvinnohistoria”, som det då kallades, verkligen växt. Det finns otroligt mycket spännande forskning. Men går vi in på exempelvis wikipedia eller kollar i litteratur som används i skolundervisning så är det en manlig blick som dominerar.
– Vilken historiebeskrivning som används hjälper oss förstå vår egen samtid. Genom att titta på ett specifikt föremål och se hur det är konstruerat så kommer vi närmre dåtida kvinnors vardag och får en bättre förståelse för den vardagen. Jag bygger ju på befintlig forskning i den här boken. Förhoppningsvis bidrar jag med ytterligare en skärva för att sprida kunskapen.
Kan du nämna en sak som har varit särskilt viktig för kvinnors frigörelse?
– Ta exempelvis engångsbindan. Föregångaren till engångsbindan, stoppduken, skulle virkas eller stickas med en specifik teknik. Öglorna till stoppduken skulle hyskas fast i kläderna eller med hjälp av snören knytas runt midjan så att de hölls på plats. Sen skulle man hitta någonstans att byta de här bindorna på, när offentliga toaletter inte fanns i samma utsträckning. De skulle förvaras, läggas i blöt och torkas. Det var ett sånt jobb! Och en sådan logistisk utmaning.
– Röstkortet är en till central sak – när kvinnan har möjlighet att bli en politisk individ. Hon kan påverka genom sin egen röst och framförallt bli valbar och lyfta frågor i de politiska rummen. Sen tar det decennier att förändra på djupet, men rättigheten var både ett faktiskt och ett symboliskt beslut.
Är det någon sak som sticker ut lite extra eller som förvånade dig?
– Det som egentligen var mest överrumplande var hur allting samlades inom ett par pärmar, att se bredden på hur det gjorts skillnad mellan kvinnor och män. En sån sak som att det inte fanns träningsskor för kvinnor förrän på 1970-talet. Eller att kvinnor bara fick dricka hälften så mycket som på krogen under motbokstiden. Detaljnivån gör att man tappar hakan. Sen så har det också varit väldigt befriande att läsa om motståndet – hur kvinnor har organiserat sig, argumenterat och skapat förändring, det ger en massa kraft.
Vad kan det komma för nya föremål som påverkar kvinnors frigörelse tror du?
– Många av de föremål som finns i boken kommer säkert att finnas kvar, men se helt annorlunda ut och användas på annorlunda sätt. Vem vet vad som kan komma fram? Ta telefonen till exempel, som är med i boken. Tänk hur mycket telefonen har förändrats men haft kvar sin frigörande funktion – från växeltelefonister som var ett kvinnodominerat yrke, till hemtelefoner så att husmödrar kunde ha kontakt, till mobiltelefonen idag som fyller helt nya funktioner. Vilka andra föremål som kan genomgå den förvandlingen blir man nyfiken på. Liksom vilka föremål som vi idag inte ens vet kommer att finnas imorgon.
Mer information
Läs en artikel och se en film, på universitetets centrala webbsidor, där Karin Carlsson berättar mer om sin bok.
(2021-03-01)
Se ett inslag från SVT:s Morgonstudion där boken diskuteras och Karin Carlsson medverkar.
(2020-10-21)
Lyssna till ett inslag i Sveriges radio, p4, där Karin Carlsson berättar om sin bok.
(2020-10-16)