I den traditionella fiskeförvaltningen med nationella kvoter fram till 2009 har vi haft ett så kallat kapplöpningsfiske. För att lyckas få en större andel av den gemensamt tilldelade fiskekvoten har yrkesfisket ständigt uppgraderat båtar, motorer och redskap.

– Den metoden leder nästan alltid till överkapacitet i fisket, små fiskbestånd och dålig lönsamhet, konstaterade Håkan Eggert, docent vid Institutionen för nationalekonomi och statistik, Göteborgs universitet.

Det hårda fisketrycket ger flera allvarliga konsekvenser för Östersjöns viktigaste rovfisk. Under 90-talet var torskarna lekmogna när de var ungefär 45 cm stora och idag är den motsvarande siffran 20-25 cm vilket får effekter i reproduktionen.

– Ägg från större individer har bättre överlevnadschanser än de från mindre. Vi måste också komma ihåg att torsk av olika storlekar äter olika byten. Den är därför oerhört viktig för att strukturera Östersjöns ekosystem, förklarar Gustaf Almqvist, fiskeforskare och omvärldsbevakare vid Östersjöcentrum.

Från nationella till individuella kvoter

Vid 2009 övergick den pelagiska fiskeförvaltningen till att istället jobba utifrån individuella överförbara fiskerättigheter, s.k. ITQ (Individual Transferable Quota). Det innebär att enskilda fiskare tilldelas fångstkvoter och då fungerar inte längre kapplöpningsprincipen. Men det är tydligt att det fortfarande finns fördelar för stordrift.

– Vi kan se att det finns fördelar med att fiska storskaligt, kostnaderna går ner exponentiellt i samband med ett utökat fiske och det är en trend som gäller globalt, menar Håkan Eggert.

Cementering av ohållbart fiske

I både Sverige, Norge och Danmark har fiskeflottorna decimerats kraftigt till följd av de överförbara kvoterna. Något som skulle kunna bättra möjligheterna för bestånden att återhämta sig. Men Gustaf Almqvist är tveksam till att ITQ-systemet faktiskt underlättar torskbeståndens situation.

– Östersjöns torskbestånd är i kris och jag vill poängtera att när man, som fiskare, går in i ett sådant här system så är det point of no return med tanke på de stora ekonomiska investeringarna. Att köpa kvoter innebär ofta stora lån och höga kostnader. Det riskerar i sin tur att ge en kortsiktig och storskalig planering av verksamheten. Dessutom riskerar det att cementera, eller förstärka,  ett trålfiske som gör att det blir brist på stor torsk vilket ju egentligen är tvärtmot av vad Östersjöns ekologi behöver.

Lågt värde på fisken

Idag domineras den landade fångsten östersjötorsk av torsk fångad med bottentrål. Det svenska torskfisket med trål i Östersjön har idag ett landningsvärde på 30 miljoner vilket motsvarar ett kilopris på ca 10 kronor, men Håkan Eggert menar att det reala värdet troligtvis är högre.

– Tyvärr signalerar de här priserna resursens knapphet. Jag skulle gärna se att man samlar dessa uppgifter ungefär som på börsen. Så att man på daglig basis kan följa hur kvoterna förflyttas och vad värdet är på dem.

Sveriges fiskepolitik har, enligt Håkan Eggert, påverkats av att Danmark gick över till individuella fångstandelar. I det danska fisket innebar bland annat ITQ-införandet en högre lönsamhet för de företag som höll sig kvar inom räkfisket 

– Danmark landar fångster som är tredubbla jämfört med Sveriges kvoter med 10 aktiva räkbåtar.

Men koncentrationen av fiskerätter till ett fåtal aktörer har också blivit problematisk även i Danmark, enligt Gustaf Almqvist.

– Man kan ju se fisket som en allmän resurs som privatiseras. Systemet med överförbara fiskerätter har möjliggjort att det man har kunnat bilda ”kvotkungar”. Som exempel ser vi att fyra svenska företag äger en fjärdedel av de danska fiskekvoterna. En stor del av det småskaliga kustfisket i Danmark är i dag utslaget.

Går det att få en hållbar lönsamhet i fisket idag?

Håkan Eggert gav en jämförelse med Island, där fisket är en motor i landets ekonomi och vilket genomsyrar samhället på ett annat sätt än i Sverige. Det isländska yrkesfiskets starka ekonomi förklaras av delvis av förädlingsprocesserna och hur man är inblandad i andra delar av produktionsledet. Men på Island bidrar även yrkesfisket till de allmänna kostnaderna som myndigheter, kustbevakning och forskning finns i anslutning till fisket.

– Island tar in en separat fiskeavgift om en miljard årligen. Inför framtiden kan jag tänka mig att vi gör något liknande men det förutsätter att det finns ett lönsamt fiske, menar Håkan Eggert.  

Ett annat exempel som lyftes var det svenska räkfisket. Det kvotsystem som infördes 2017 har bidragit till att tidigare stora aktörer nu får en minskad andel av sina tidigare fångster samtidigt som småskaliga yrkesfiskare har fått möjlighet att öka sina fångster.

– Tanken med kvotsystemet var att alla räkfiskare skulle få vara med. Det finns möjlighet att öka lönsamheten på sikt, men å andra sidan sysselsätter man fler idag med hjälp av den här fördelningen, förklara Håkan Eggert.

Bättre ekonomi i att fiska mindre

I dagsläget förvaltar vi våra bestånd utifrån Maximum Sustainable Yield-konceptet, där man försöker fiska på då nivåer där produktiviteten är som störst. Det vill säga mest fångst för minst ansträngning.

En ny studie från Voss et al. 2017  har tagit ett alternativt mått för att beräkna nivåer där ett betydligt mindre intensivt fiske kan leda till högre ekonomisk avkastning.

– mindre ansträngning för få upp större fångster, vilket blir lönsamt för både fiskaren och konsumenten, säger Gustaf Almqvist. 

Inför förhandlingarna den 9-10 oktober vill Gustaf Almqvist se att beslutsfattarna följer vetenskapens råd för de hållbara fångstkvoterna.

– Det viktigaste är att man hamnar på rätt nivåer för bestånden. Vad det gäller torsken kan vi kan inte längre kompromissa om bestånd som mår dåligt.

Också Håkan Eggert ser det som en förutsättning för att kunna diskutera lönsamheten i fisket.

– Ska man satsa på att utveckla fisket ekonomiskt, så måste man få bestånden i gott skick. Men vi måste också se över hur man utformar de individuella fångstkvotsystemen, så att vi kan höja kvaliteten och värdet på fångsterna istället för att bara diskutera kvantiteter.

 

Om Baltic Breakfast

Baltic Breakfast är en serie av korta frukostseminarier som Östersjöcentrums Baltic Eye ordnar. De syftar till att presentera den senaste kunskapen rörande centrala miljöfrågor för Östersjön. Frukostseminarierna vänder sig till samhällets olika aktörer som verkar för en hållbar utveckling i Östersjöregionen – särskild till de som redan är engagerade i Östersjöfrågor.