Foto Wikimedia
Foto Wikimedia


För fjärde året i rad bjöd Världsnaturfonden WWF och forskningsprojektet Baltic Seabird Project (BSP) in beslutsfattare till märkningen, även kallat grisslingen, vid Stora Karlsö för att diskutera och inspirera till fortsatt arbete med en hållbar förvaltning av ekosystemen i Östersjön. I år deltog bland andra miljöminister Karolina Skog (MP) och miljö- och jordbruksutskottets ledamot Johan Hultberg (M).

– Grisslingen sammanfaller i tid med Almedalen och är ett bra sätt att få såväl politiker som myndigheter och näringsliv att förstå en fråga som är ganska okänd och komplex, säger WWF:s generalsekreterare Håkan Wirtén till DN.

Tack vare att sillgrisslan är en av havets topp-predatorer kan man få ut mycket information om hur Östersjön mår, genom att följa dess populationsutveckling.

Vid grisslingen lämnar ungarna häckningshyllorna genom att handlöst kasta sig ut mot marken och havet, och det är då forskarna har möjlighet att märka dem innan de når vattenbrynet.

Baltic Seabird Project startade 1997 och under det senaste decenniet har man sett en kraftig ökning av antalet sillgrisslor. Idag finns ca 18 000 par, enligt BSP:s projektledare Olof Olsson.

Några av anledningarna till ökningen är förbud mot drivgarn i fisket, mindre miljögifter och färre oljeutsläpp. Men även problematiska faktorer bidrar till en växande population av sillgrisslor.

– Att det finns mycket skarpsill och strömming betyder att det finns mycket plankton. Det är en följd av att havet är övergött, berättar Aron Hejdström, koordinator för BSP.

Och ökningen fortsätter. Under årets grissling märktes 819 nya ungar.
– Det är ”all-time high”, tidigare rekord var 752, säger Aron Hejdström till DN.

Läs mer:

DN 7 juli 2017: Sillgrisslor lär politiker om tillståndet i Östersjön

Om Baltic Seabird Project:

Baltic Seabird Projekt startade 1997 och finansieras huvudsakligen av WWF Sverige och Stockholms universitet. Genom studier av havsfåglar söker projektet inblick i ekosystemet Östersjön och dess arter. Projektet har sin vetenskapliga hemvist på Stockholm Resilience Centre men har nära samarbeten med flera andra svenska universitet.