Sverige har tagit flera steg mot att införa ekosystembaserad förvaltning av våra havsmiljöer under 2000-talet. Men det finns fortfarande många frågetecken kring hur ekosystembaserad förvaltning bäst genomförs i praktiken, på ett sätt så att både miljön och samhällets intressen tas tillvara.
Det finns forskning och erfarenhet att bygga vidare på
– Vi har velat dokumentera de erfarenheter som redan finns av att försöka införa ekosystembaserad förvaltning i Sverige. Tyvärr ser vi att dessa erfarenheter ibland glöms bort när det kommer nya initiativ för att göra förvaltningen mer ekosystembaserad, säger Sofia Wikström, marinekolog och en av författarna till rapporten Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter från svensk havs- och vattenförvaltning.
Tillsammans med kollegor vid Stockholm Resilience Centre, Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet har hon gjort en syntes av den forskning som gjorts kring införandet av ekosystembaserad havs- och vattenförvaltning i Sverige. Gruppen har även intervjuat verksamma experter inom havs-, vatten- och fiskfrågor både i Sverige och internationellt, för att se vilka hinder de upplevt mot att genomföra en ekosystembaserad förvaltning.
Goda exempel men också utmaningar
Rapporten visar att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning och lyfter en rad goda exempel på lokal samförvaltning av kustområden och inlandsvatten som lever upp till flera av förväntningarna på ekosystembaserad förvaltning. Två exempel, som båda studerats och dokumenterats av tidigare forskningsprojekt, är samförvaltningen av Vänern och ”8 fjordar” i Bohuslän.
– Här finns viktiga erfarenheter att ta tillvara om vad som fungerat bra och mindre bra, säger Sofia Wikström.
Men rapporten pekar också på en rad svårigheter. En stor utmaning är bristande kommunikation och samordning både mellan och inom de organisationer som samverkar i förvaltningen. Ett annat hinder är brist på styrning och politisk vilja.
– Om vi har sektorslagstiftningar som pekar åt olika håll blir det problem när förvaltningen ska omsättas i praktiken. Alla som är ansvariga för nationella mål som relaterar till havet skulle behöva sätta sig tillsammans och se över vilka mål som finns och om de går ihop. Inte minst visar den pågående havsplaneringsprocessen att det fortfarande finns olösta målkonflikter i havsförvaltningen, förklarar Sofia Wikström.
”Det finns inga genvägar”
Syftet med en ekosystemansats är att frångå tanken om att alla miljöproblem ska åtgärdas var för sig – och att dessutom ha en mer inkluderande process där alla aktörer som har intresse av ett område eller en resurs också får vara delaktiga i de beslut som tas. Samverkan lyfts fram som en viktig förutsättning för att lyckas, men kräver både långsiktighet och stabil finansiering.
– En viktig insikt är att samverkan tar tid och är ganska dyrt. När medel investeras i tidsbegränsade projekt blir det svårt att upprätthålla dem efteråt. Det krävs långsiktiga satsningar för det finns inga genvägar – vill vi det här måste det få kosta och ta lite tid, förklarar Sofia Wikström.
FAKTA
Rapporten är ett resultat av projektet Ekosystemansatsen - praktiska erfarenheter och nästa steg, finansierat av Naturvårdsverkets Miljöforskningsanslag.