HÄSTHÅLLNINGEN ÄR SANNOLIKT EN KÄLLA DÄR DET GÅR ATT GÖRA MER
"Hästhållningen är sannolikt en källa där det går att göra mer" Foto: Livsnorrland/Pixabay.


Orimligt! Onödigt!

Ungefär så kan man sammanfatta reaktionerna på den så kallade ”övergödningsutredningen” (SOU 2020:10), som presenterades tidigare i år.

Målet med utredningen är att förstärka det lokala åtgärdsarbetet för att Sverige ska nå sina miljömål när det gäller att minska övergödningen. Därför granskade utredarna en stor mängd åtgärder inom en rad olika verksamhetsområden.

Men det var främst avsnittet om hästhållning som väckte reaktioner.

Under sommaren intervjuades upprörda hästhållare i radio och tv, och inom några veckor samlade uppropet ”Stoppa det ev lagförslaget om våra hagmarker” drygt 20 000 underskrifter.

– Många verkar ha missuppfattat utredningen och tror att den innehåller skarpa lagförslag. Men i själva verket är den en sammanställning av befintlig kunskap och ett förslag om att låta en fördjupad utredning bedöma om det behövs tydligare regler för att uppnå miljöhänsyn vid hästhållning. Och hur dessa regler i så fall bör se ut, säger Linda Kumblad, forskare vid Östersjöcentrum och en av forskarna i utredningens expertgrupp.

"Det går att göra mer"

Samtidigt tycker hon att det är positivt att hästnäringens roll i övergödningsproblematiken nu lyfts fram. Sverige är långt ifrån att uppnå det nationella miljömålet Ingen övergödning och det är också en bra bit kvar till målen i EU:s vattendirektiv och internationella konventioner såsom Helcoms Baltic Sea Action Plan.

Linda Kumblad, Östersjöcentrum
Linda Kumblad, Östersjöcentrum

– För att komma till rätta med övergödningen krävs det att man gör det man kan på olika håll, att man jobbar brett och försöker minska tillförseln från så många näringskällor som möjligt. Oftast är det både billigare och lättare att stoppa näringen vid källan än att försöka fånga den när den väl nått sjöar och hav, säger Linda Kumblad.

– Hästhållningen är sannolikt en sådan källa där det går att göra mer där hästarna hålls, med relativt enkla medel, säger Linda Kumblad.  

Kan ha betydande lokal påverkan

Sverige har ungefär 350 000 hästar, som producerar cirka 2,9 miljoner ton träck och urin per år. Ungefär 20 procent av all stallgödsel från svenska jordbruksdjur kommer från hästar.

Men det är ännu oklart hur stor påverkan detta har på övergödningen.

– Det finns studier som visar att hästhållning kan ha en betydande lokal påverkan, och vår pågående studie kommer bidra med ny kunskap om näringsläckage från hagar, men mer forskning om det här behövs, säger Linda Kumblad.

I utredningens bilaga 4 sammanställer hon och hennes kollegor kunskap från vetenskapliga studier och befintliga råd och rekommendationer. Utredningens förslag är att dessa ska användas som underlag om – och i så fall när – Jordbruksverket får i uppdrag att utreda behovet av nya regler.

Rekommendationerna gäller bland annat:

  • stall och hagar bör mockas regelbundet
  • hästtätheten bör inte överstiga 2-3 hästar per hektar hage
  • mark bör inte användas som hästhage i mer än 10 år
  • hagar bör ha minst 80% intakt växttäcke och inte mer än 10 % söndertrampad mark
  • lagring och hantering av stallgödsel ska hanteras så att avrinning och/eller läckage till omgivningen inte sker.

Oro för nya regler

Det är just bilaga 4 som upprör häst-Sverige allra mest.

– Jag vill se den rasthage som är gräsbeklädd till 80 procent och bara upptrampad till max 10 procent en regnig dag i december, säger Ullrica Landmér.

Hon driver Östads ridcenter utanför Allingsås och var den som startade uppropet ”Stoppa det ev lagförslaget om våra hagmarker”. Enligt henne kommer många hästhållare att tvingas lägga ner sina verksamheter om förslagen i bilaga 4 blir lag. 

– Ridskolor och träningsanläggningar som ligger nära städer har sällan så mycket mark att man kan ha 2-3 hästar per hektar. Själv har jag tillräckligt mycket mark för att kunna sprida ut hästarna, men iså fall skulle jag få sprida ut dem över sommarbetena under vintern och skulle då inte ha något bete åt dem sommartid, säger hon.

Måste inte hästnäringen också dra sitt strå till stacken för att minska övergödningen?

– Jo, absolut. Det är klart att vi ska värna om miljön. Men det finns ju redan ganska hårda regler för vår hästhållning. Det man skulle kunna göra är att skärpa kontrollerna av de regler som redan finns, säger Ullrica Landmér. 

Mockning minskar näringsläckaget

En av de viktigaste åtgärderna är att samla ihop hästgödseln från stall och hagar, och hantera den på ett sätt så att inte näringen i gödseln når den omgivande vattenmiljön. Om hagarna inte mockas riskerar näring i gödseln att forslas till diken och vattendrag när det regnar. Särskilt om hagarna är upptrampade och saknar vegetation som annars kan ta upp mycket av näringen.

– Det är extra viktigt i känsliga områden, såsom vid sjöar och vattendrag, säger Linda Kumblad.

Många hästhållare mockar redan hagarna för att minska risken för parasitangrepp hos sina hästar. Men det är inte alltid som gödseln tas om hand på ett säkert sätt.

– Jag har exempelvis sett de som tippar gödseln utanför stängslet, eller till och med ned i ett närliggande dike, säger Linda Kumblad. Det beror troligen på okunskap och skulle kunna rättas till med informationskampanjer och rådgivning, säger Linda Kumblad.

"Lagstiftning är ibland ganska stelbent"

Kärnan i den stundtals ganska argsinta debatten om övergödningsutredningen handlar ytterst om själva regleringen.

Markus Hoffman, LRF. Foto: LRF
Markus Hoffman, LRF. Foto: LRF

– Den största begränsningen med ny lagstiftning eller generella föreskrifter är att man riskerar att ställa onödiga och helt meningslösa krav på många hästhållare, säger Markus Hoffman, expert på vatten och växtnäring vid Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

För ett större ridcenter som ligger nära vattendrag är det väldigt viktigt med åtgärder och tillsyn. Men den lilla gården som har två hästar och ligger mitt i skogen och långt från vatten har noll påverkan på övergödningen, konstaterar Markus Hoffman.

– Lagstiftning är ibland ganska stelbent. Det finns risk att det inte blir den skräddarsydda precision som krävs för enskilda hästhållare och gårdars speciella förhållanden. Jag tror det är bättre att börja med rådgivning och kompetenshöjning snarare än att direkt skapa nya regelverk, säger han.

"Frivilliga åtgärder räcker sällan hela vägen"

Linda Kumblad håller med om att hästgårdarnas geografiska placering och omgivningens förutsättningar är centrala faktorer.

– I bilaga 4 trycker vi hårt på att det måste finnas möjlighet att göra en platsspecifik bedömning från fall till fall. Det är jätteviktigt. Och för att underlätta dessa bedömningar behöver bra riktlinjer tas fram, säger hon.

Hon är också positiv till mer rådgivning och frivilliga åtgärder.

– Men tyvärr räcker frivilliga åtgärder sällan hela vägen fram, säger hon.

Inom svenskt jordbruk har till exempel mycket åstadkommits i rådgivningsprojektet Greppa näringen. Men enligt Linda Kumblad återstår fortfarande mycket åtgärdsarbete.

– Och trots projektet Greppa näringens lyckosamma arbete står jordbruket fortfarande för de största växtnäringsutsläppen.

I tidigare forskningsprojekt kring hanteringen av små avlopp har hon också sett att det generellt är lättare och billigare att låta bli att göra nödvändiga åtgärder, vilket gör att många undviker att göra det som behövs tills de får tillsyn från kommunens miljöinspektörer.

– Därför tror jag att det är viktigt att det finns en tydlig lagstiftning som miljöinspektörerna kan luta sig mot när de är ute på hästgårdarna och gör sitt jobb, säger Linda Kumblad.

Brant inlärningskurva för hästägarna

Hästhållning på jordbruksföretag faller inom ramen för miljöhänsyn inom jordbruket. Men merparten av Sveriges hästar finns utanför jordbruksföretag och omfattas inte av lika strikta regler för exempelvis lagring och hantering av stallgödsel.

Om det alls blir nya regelverk för svensk hästhållning – och hur de i så fall ska utformas – ligger längre fram i tiden och lär i så fall blir föremål för fler debatter. Enligt Linda Kumblad blir det då viktigt att ha en dialog med olika aktörer för att öka kunskapen och hitta åtgärder och lösningar som håller på sikt.

– Den kanske största fördelen med att denna diskussion blossade upp under sommaren är att det bidrar till att höja kunskapsnivån inom hästnäringen kring övergödningsfrågor, säger hon.

Att kunskapsnivån har höjts bekräftas av LRF:s Markus Hoffman:

– Många hästhållare jag träffar i mitt arbete är i och för sig insatta i de här frågorna. Men generellt sett skulle jag säga att inlärningskurvan inom hästnäringen har varit väldigt brant under de senaste månaderna.

Text: Henrik Hamrén

Fakta:

  • Det finns drygt 350 000 hästar i Sverige, vilket är fler än antalet mjölkkor. 
  • Omkring 75 procent av hästarna finns i eller nära större tätorter.
  • Tillsammans producerar Sveriges hästarna årligen cirka 2,9 miljoner ton stallgödsel, vilket motsvarar totalt 2900 ton fosfor och 15000 ton kväve.
  • De flesta (75%) av Sveriges drygt 100 000 hästanläggningar har en till fem hästar.
  • I enskilda fall kan kommuner ställa krav på gödselhanteringen även för mindre privata hästgårdar, med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Dock saknas generella föreskrifter för dessa bedömningar. Varje prövning måste också innefatta en skälighetsbedömning, vilket i praktiken ofta leder till att det bedöms oskäligt att tvinga små hästgårdar att göra kostsamma skyddsåtgärder. 

Källa: Jordbruksverket, SCB, SOU 2020:10 

Läs denna artikel och fler av våra nyheter i webmagasinet: Baltic Eye!