För att minska påverkan från punktkällor (reningsverk och industri) och diffusa källor (jordbruk, skogsbruk, enskilda avlopp, dagvatten och atmosfäriskt nedfall), har våtmarker föreslagits som en lösning. Hydrologer inom det strategiska forskningsprogrammet Baltic Ecosystem Adaptive Management (BEAM), har undersökt vilka effekter våtmarker har när det gäller att minska näringsbelastningen till havet.

Våtmarkers betydelse för att minska näringsbelastningen...

Ett antal studier har utvärderat våtmarkers möjlighet att behålla näringsämnen inom lokala avrinningsområden, ofta med fokus på effektiviteten hos enskilda våtmarker.

- Generellt finns det bevis för att sådana våtmarker under gynnsamma förhållanden kan minska näringsbelastningen, säger Andrew Quin vid institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi. Men för att ta reda på om våtmarkerna kan förbättra Östersjöns miljö bör även effekterna av flera våtmarker fördelade över ett större landområde undersökas.

...går inte att påvisa på landskapsnivå

Totalt kväveupptag till Östersjön (blått anger lågt upptag, rött högt upptag) i Södra Östersjöns avrinningsområden.
Karta: Andrew Quin.

Genom att analysera näringsbelastningsdata (från belastningssammanställningen PLC5) tillsammans med uppgifter om våtmarker (SMD, Svensk Marktäckedata) för både Norra och Södra Östersjöns vattendistrikt undersöktes effekten våtmarker på exporten av näringsämnen.

Resultaten visade att det inte gick att påvisa någon effekt av våtmarker på landskapsnivå. På den större skalan är annat viktigare: stora sjöar och avståndet till havet via vattendragen som för näringsämnena från utsläppskällan till havet.

- Resultaten pekar på att förvaltningen som förespråkar våtmarksåtgärder för att minska näringsbelastningen till Östersjön måste inse att effekterna kan bli svåra att påvisa. Detta eftersom andra landskapselement påverkar belastningen mycket mer, förklarar Andrew Quin.

 

Mer information

Kortfilm om forskningen:

Wetlands and nutrient retention