För att försöka få klarhet i varför smaltång inte återfinns längre söderut än Öregrund, kommer vi att låta smaltång och blåstång från Bottenhavet stå en säsong i tre olika salthalter (låg, mellan och hög) för att se ifall hög salthalt är det som håller tillbaks smaltång. Vi kommer även att mäta olika morfologiska skillnader mellan och inom arterna samt studera ytstrukturen på cellulär nivå före och efter betning av Östersjöns vanligaste gastropoder.
Fokus på Fucus - Östersjöns skog
Under perioden Littorinahavet för 8000 år sedan hade det som idag kallas Östersjön en marin (mer än 15 ‰) salthalt. Allt eftersom tillflödet av saltvatten minskade och försvann i och med landhöjningen, så ökade även utsötningen av innanhavet med floder och älvar från omkringliggande landmassor. Idag har de flesta marina arter som en gång var närvarande, flyttat ut mot saltare vatten.
Djur och växter som lever i havet är ofta anpassade till en viss salthalt, ändrar man den upplever organismen osmotisk stress, där vävnaden antingen töms på vatten eller fylls på tills cellerna sprängs. Ett fåtal arter har kunnat anpassa sig till den utsötade brackvattenmiljön och bildar Östersjöns fåtaliga marina flora och fauna. Däribland hittar vi den perenna brunalgen blåstång (Fucus vesiculosus), en av Östersjöns viktigaste arter.
Efter funderingar sedan Linnés tid kring släktet Fucus och alla dess variabla former, beskrev forskare 2006 den lilla buskiga formen av blåstång som återfinns i Bottenhavet som en egen art, smaltång (Fucus radicans). Ytterligare studier på den nya artens genetik, visade att den har bildats ur blåstång, och detta på bara några tusen år. Det kan tyckas vara lång tid, men man har tidigare trott att bildandet av nya arter tar betydligt längre tid än så. Idag återfinner vi smaltång från Umeå-trakten och ner till Öregrund, längs Bottenhavets västra kust, där den växer på 1-8 meters djup, ofta tillsammans med blåstång.
En av de många frågor som vi har kring denna nya art, är varför den inte har etablerat sig längre söderut. Kan det vara så att den är på väg, men att den sprider sig långsammare än vi hittills kunnat mäta, eller föreligger det något annat hinder som gör att den håller sig i Bottenhavet? En mycket stor strukturerande faktor i Östersjön är dess skillnad i salthalt. Längs den svenska kusten har vi i Skåne en salthalt på 8 ‰, vid Askölaboratoriet har den sjunkit till 6 ‰, och på en av de nordligaste lokalerna uppe i Umeå är det endast 3,5 ‰. För att undersöka om det är salthalten som skapar den sydliga gränsen för smaltång, kommer vi under sommaren 2012 att utföra experiment på Askölaboratoriet där smaltång och blåstång odlas i olika salthalter medan vi mäter deras reaktion på detta under olika former.
Stockholms universitet, Botaniska institutionen
Ellen Schagerström, doktorand, ellen.schagerstrom@botan.su.se
Lena Kautsky, forskare/handledare, lena.kautsky@botan.su.se
Följ forskningen på den trevliga "Tångbloggen"
