Bakgrund:

Omfattande cyanobakterieblomningar under sommaren är det mest allmänt uppfattade tecknet på Östersjöns övergödning. Även om blomningar förekommit redan i historisk tid, så har de under de senaste decennierna sannolikt varit större än tidigare under 1900-talet, mätt som arealen täckt av ytansamlingar av cyanobakterier. Stockholms universitet har sedan länge bedrivit forskning om Östersjöns övergödning och cyanobakterier.

Studier av nutida klimatförändringar i Östersjön har kommit igång först under de senaste åren, delvis därför att det först är nu som tillgängliga dataserier (främst från SUs marina miljöövervakning) blivit långa nog för meningsfulla analyser.

Ett första steg är att analysera tillgängliga dataserier från såväl satellitbaserad fjärranalys som miljöövervakning. Ett sådant arbete inleddes av Kahru, Savchuk & Elmgren (2007), som med hjälp av observationer från färgskannande satelliter påvisade fjärranalysens förmåga att väl beskriva cyanobakterieblomningarnas utbredning och variation mellan år.

Kahru & Elmgren (2014) visade att dataserierna kan förlängas bakåt i tiden genom att även utnyttja äldre satelliter som observerar i få våglängder, samt att blomningarna sedan de första observationerna gjordes tenderat att inträffa allt tidigare, och nu får sin tyngdpunkt redan i mitten av juli, cirka tre veckor tidigare än i slutet av 1970-talet. De visade även att ytansamlingarna täckt signifikant större areal under den senare halvan av observationsperioden.

Kahru, Savchuk & Elmgren (2016) analyserade med data från satelliter de faktorer som kan förväntas driva fenologiska ändringar till följd av klimatets förändring, och fann att ökad insolation samt en längre sommarperiod med hög temperatur varit gynnsam för cyanobakterierna. Även vårblomningen har blivit tidigare, och vegetationssäsongen längre.

Verksamhetsplan:

Avsikten är att göra en fördjupad analys av sambanden mellan förändringar av biologiska variabler, som klorofyll och ytansamlingar av cyanobakterier, och potentiellt drivande faktorer. Detta görs i samarbete med Mati Kahru (Scripps insitution of Oceanography) och Oleg Savchuk (Östersjöcentrum).

För mer information:
Ragnar Elmgren, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet